Det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser,
men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer.
Men om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen
så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.

Ångest och oro som jag vore av stål och glas, borde gå men stannar kvar.
Jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt, försent för och ångra men tid nog
att tänka om och leva med det.

Jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden.
Bara du kan bära det som gör så ont i mina ögon.
Vi har något stort på gång, så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå,
på vilken sida som vi står.

Svalkar vinden